MITT VARMA TACK
 





Hösten 2002 fick min man Tomas gallvägscancer. Det är till 97,5 % äldre damer över 70 år som får den typen av cancer så det var väldigt ovanligt att Tomas fick den och ingen kunde heller svara på varför just han fick den. Det är en mycket elakartad cancerform och det finns ännu ingen bot mot den.

Dr. Stefan Linder på Södersjukhuset tog kontakt med Huddinge sjukhus för att höra om de på något sätt kunde hjälpa Tomas, och det visade sig då att Huddinge sjukhus ett projekt igång, eller vad jag ska kalla det, där några patienter skulle få ingå i ett försök för att se hur pass mycket det skulle hjälpa den här typen av cancerpatienter med att ge dem en levertransplantation i kombination med en stamcellstransplantation. Man visste att man inte skulle kunna bota patienterna från sin cancer, men de skulle i alla fall få några år extra, och för att komma vidare i forskningen kring olika typer av svår cancer så måste man ju försöka pröva olika alternativ för att se vad det kan ge och hur man ska komma vidare med olika cancerbehandlingar. Det är ju bara så man så småningom kan hitta botemedel till olika typer av cancer som idag inte går att bota.

Så efter att Tomas gått igenom en väldigt massa prover och tester så gav Huddinge till slut  klartecken till att han skulle få ingå i den här gruppen, men kravet var att man då skulle hitta två donatorer; en som skulle ge Tomas en ny lever och en som skulle ge honom nya stamceller. Vi visste alltså att han inte skulle få ett långt liv trots transplantationerna han skulle gå igenom, men han skulle i alla fall få några år extra tillsammans med oss, sin familj. Vi var så tacksamma för att han skulle få den här chansen, och i januari 2003, efter att ha stått på väntelistan i ett par veckor, fick han så en ny lever och i mars samma år gick han igenom en stamcellstransplantion. Så jag vill tacka Dr. Stefan Linder för hans initiativ till att kontakta Huddinge sjukhus och jag vill också tacka Huddinge för att de gav klartecken till att Tomas skulle få en ny lever och en stamcellstransplantation. TACK!

 

Jag vill också på denna sida framföra mitt stora tack och min djupaste tacksamhet till den okände man, och hans familj, som donerade sin lever i januari 2003 och därmed gav Tomas några år extra tillsammans med sin familj.

Jag vill även tacka den okände man i Tyskland som donerade sina stamceller till min man i mars 2003.

Mina ord räcker inte till för att uttycka det jag känner inför Er givmildhet och Er omtanke om andra människor. Jag kan bara från djupet av mitt hjärta säga TACK!

 

Jag vill även tacka all personal på B 89 och B 87 på Huddinge sjukhus som hade hand om Tomas efter transplantationerna. TACK!

 

Jag vill också ge ett stort TACK till Karolinska sjukhuset som hade hand om  Tomas när cancern kom tillbaka igen sommaren 2006. Den spred sig i kroppen till hjärnan, levern, skelettet och lungorna, så han fick gå igenom en hjärnoperation, flera stålningar av hjärnan, fick cellgifter och en väldig massa mediciner. Han var mycket sjuk, men kämpade tappert hela tiden och beklagade sig aldrig över sin sjukdom eller sitt öde. Men den 2 december 2007, det var den första advent, så orkade han inte stå emot cancern längre och han somnade in här hemma med oss vid sin sida. Vi fick ett fint avsked tillsammans och jag är så tacksam för att han fick vara här hemma till slutet, precis så som både han och jag önskade, så jag vill rikta ett stort och varmt tack till den Palliativa enheten på Dalens sjukhus som gjorde detta möjligt. Helt fantastisk personal! TACK!

 

Tack även till alla vänliga människor som tänkt på oss och bett för oss under åren som varit. Jag är tacksam för er omtanke om mig och min familj. TACK!

Mitt varma tack till alla människor som gjorde allt detta möjligt och tack Gud för att du hörde mina böner i min ensamhet och gav mig styrka. Tack för att vi fick fem år extra tillsammans. Det var så värdefullt för både honom, mig och barnen, att få lite extra tid ihop som familj. Har lärt mig så mycket under dessa år; som t.ex. att inte ta något för givet, allra minst livet - det är en så stor gåva, att leva mer i nuet - fånga dagen, känna tacksamhet såväl för stort som smått. TACK!


Hur vill du ha det om något skulle hända dig, antingen att du själv eller någon av dina närmaste blir mycket svårt sjuk och inte överlever utan transplantation? Eller att du ställs inför att donera ditt eller en familjemedlems organ? Min önskan är att du som läser det här noga tänker igenom detta med donationer för att ta ett beslut angående den här viktiga frågan och sedan anmäla det till Donationsregistret. Skjut inte upp den här frågan till en annan dag, vi vet ingenting om morgondagen, varje dag är dyrbar, så våga ta tag i detta nu, idag.

För mig känns det så självklart. Min ståndpunkt är att om vill man få en så stor och värdefull gåva av någon annan  människa, vars familj också är i en svår situation, om något skulle hända en själv eller någon i familjen, så måste man också vara beredd att ge en gåva om man skulle hamna i den situationen. Men tänk som sagt igenom detta och kom fram till ett beslut. För det är viktigt att du själv tar ställning till var du står i donationsfrågan, så att om något skulle hända dig så vet berörda personer var du står i den här frågan och din familj slipper ta det här stora beslutet i en redan svår situation. Gå gärna in på länkarna här nedan och läs mer om detta.