Poesihörnan

POESIHÖRNAN

VINTERGATAN

Vandrar i natten
ensam i mörkret.
Lyfter ansiktet mot himlen och ser
tusen och åter tusen stjärnor
lyser upp mina steg.
Stannar upp
andas in den friska, sköna kvällsluften.
Ser en stjärna falla
niger och önskar tyst i natten.
Lycklig
över den vackra tavla
Gud har skapat
som återkommer
natt efter natt…

Eva-Lena
mars 1997

MIN ÄNGEL

Jag känner hennes närhet,
hennes mjuka hand mot min kind.
Hon hör min bön om natten
när alla andra sover.
Jag känner hennes kärlek.
Hon fyller min själ med ljus
istället för mörker,
byter sorg och ångest
mot glädje och värme.
Hon hjälper mig att förvandla rädslan
till kärlek och tillit.

Hon är min ängel,
finns där för mig.
Följer mina steg,
går där jag går.
Hon fångar upp mig om jag faller,
brer ut sina vingar över mig
så jag kan fortsätta på min vandring
genom livet.

Jag känner hennes hand
i min hand.

Tack,
min ängel.

Eva-Lena,
april 1997

OM JAG BARA KUNDE...

Min vän…

Om jag bara kunde
skulle jag torka bort tåren på din kind.

Om jag bara kunde
skulle jag ta bort sorgen i ditt hjärta.

Om jag bara kunde
skulle jag lyfta skulden från dina axlar.

Om jag bara kunde
skulle jag lätta på värken i ditt bröst.

Min vän…

Om jag bara kunde
skulle jag låta ljuset få ett fäste i ditt inre.

Om jag bara kunde
skulle jag be glädjen slå rot.

Om jag bara kunde
skulle jag låta lyckan bygga bo.

Om jag bara kunde
skulle kärleken hitta ett hem i ditt hjärta.

Om jag bara kunde
skulle du få frid i ditt sinne.

Om jag bara kunde…

Eva-Lena
juli 1997

KÄRLEKENS NÄT

Du sitter fast i kärlekens nät.
Din längtan är så stor
att dina ögon inte ser.

Ditt hjärta säger Ja…
"Låt mig få älska,
ge av mig själv
till en annan."

Du sitter fast i kärlekens nät…

Ditt hjärta säger Ja…
"Låt mig få bli älskad,
bli bekräftad
av min själs älskade."

Din längtan är så stor
att dina ögon inte ser.

Mina ögon ser…
Mitt hjärta gråter…
Var är den kärlek
ditt hjärta söker?
Var kan du finna kärlek och tillit
när du sitter fast i kärlekens nät?
När din längtan är så stor
att dina ögon inte ser…

Eva-Lena
aug 1997

NÄR STJÄRNOR TÄNDS

När mörkret faller
och stjärnor tänds
dina händer söker
min kropp
kläderna faller
mot golvet
när din heta kropp
söker min
och tiden står stilla.
Jag ser i dina ögon
kärlek och åtrå.
Jag ser vintergatan
i spegeln
ovanför ditt huvud.
Jag ser stjärnor tändas
i dina ögon.

När mörkret faller
och stjärnor tänds
jag söker
din trygga famn
sover nära dig
känns tryggt.
Tryggt att veta
att stjärnor tänds
när våra kroppar möts.

Eva-Lena
nov 1997

TILLS DIMMAN LÄTTAR

Morgondimman lättar
och älvorna slutar sin dans.
Tar sin flykt till skogens mörka rum.
Skygga för ljuset
gömmer de sig
till nästa gång
dimman drar förbi.
Gömda av dimmans slöjor
kan de då åter dansa
i glädje och skira klänningar.

Himlen färgas röd
av morgonsolen,
ljuset närmar sig.

Hinner de dansa lite till
bara en liten stund…

Skynda, de måste ta skydd
av skogens mörka hörn.

Ljuset är obarmhärtigt…
Morgonsolen bryr sig inte om älvornas dans…

Bara en liten stund till…

Solen tar ingen hänsyn
till älvornas lek…

De dansar…
Bara en liten stund till…
De dansar
glömda av tid och rum…

Solen går upp
och dimman lättar.
De dansar
tills de sakta tynar bort
en efter en
av morgonsolens ljus.

Det kommer en ny dimma…
Det kommer nya systrar…
De tycker också om att dansa
i glädje och skira klänningar
gömda av dimmans slöjor
tills morgondimman lättar.

Eva-Lena
nov 1997

DET KNACKAR PÅ DIN DÖRR

Rädslan kommer
knackar på din dörr.
Den känner dig
vet när du är svag
inte kan stå emot.

Rädslan kramar ditt bröst
hårt
griper tag i dig
med sina långa klor.
Håller dig hårt
tills du inte orkar mer.

Rädslan känner dig
vet när du lämnat dörren
på glänt.

Rädslan känner dig
följer dina steg
väntar bakom varje hörn
på dina misstag
att du rädslan
ska släppa in.

Eva-Lena
nov 1997

VID LJUSLÅGANS SKEN

Det är kallt, mörkt och grått
det är höst och löven faller sakta.
Jag, du och alla andra går i idé
stänger våra dörrar.
Vi sitter där
trötta
ensamma
vid tända ljus.
Väntar
på att mörkret ska ge upp
kylan ska försvinna
att solen åter ska värma
våra frusna
trötta
kroppar.
Vi tänder några ljus till
snart
snart måste det vända.
Så vi åter kan öppna våra dörrar
vandra ut
mötas av
ljus och värme
gemenskap.
Borta är mörkret
kylan
ensamheten.
Ljusen är nedbrunna
bortglömda.
Låt det dröja
innan jag åter
stänger min dörr
och drömmer mig bort
vid ljuslågans sken.

Eva-Lena
nov 1997

VÅGOR

Sitter vid havet
och ser vågorna rulla in mot stranden.
Kör ner mina tår i den varma sanden,
låter mitt inre stillas av havets brus.
Solen är på väg ner,
byter plats med månen för några timmar.
Sanden känns varm och skön
och formar sig efter mina fötter.
Skönt att sitta här
och låta tankarna fara utan mål.
Vågorna rullar på,
närmar sig mina tår.
Snart dags att återvända
tillbaka till vardag och verklighet.
Reser mig sakta upp,
pillar bort sanden mellan tårna.
En liten anspråkslös snäcka
ligger under mina skor.
Tar skorna i ena handen
och snäckan i den andra,
vandrar sen sakta bort mot stadens ljus.

Eva-Lena
dec 1997

BARNDOMSLANDET

Jag ser på mina barn när de leker och skrattar
och jag minns när jag själv var där,
i Barndomslandet.
Långa flätor
och fräknar på näsan,
röda och vita rosen,
lek och allvar.
Hur fantasi blev till verklighet.
Nystrukna klänningar,
bruna sommarben
med plåster på knäna
och myggbett som kliar.
Glada skratt
i körsbärsträden,
saft och bullar
efter sol och bad.
Jag tänker tillbaka på mitt Barndomsland,
ler och minns,
jag minns det som igår.

Eva-Lena
nov 1997

TYSTNADEN I NATTEN

Vaknar
det är natt
mörkt och tyst
månljust
stjärnklart.
Det är vackert.
Njuter av tystnaden
i natten.
Går upp
kissar
dricker vatten
lägger mig igen.
Ser ut genom fönstret
från sängen
på stjärnorna där utanför
tills jag känner
att ögonlocken inte orkar mer.
Somnar om
tills klockan väcker mig
och en ny dag tar vid.

Eva-Lena
dec 1997